Peter Sjöblom _Mono  23 april , 2019

DIVERSE ARTISTER/SAMEYDA ENSEMBLE: ”Music from Turkey” (Caprice/Naxos)

Jag kan inte minnas att jag någonsin upplevt någon musik exotisk. En sådan upplevelse utgår från ett etnocentriskt förhållningssätt och för mig är musik musik allena oavsett var den kommer ifrån och är ingenting att uppröras över om den inte är riktigt dålig eller dyngpretentiös (vilket givetvis är helt subjektiva avgöranden). Vissa musiktraditioner har visserligen krävt lite mer tillvänjning, men det har aldrig varit fallet med turkisk musik. För mig låter den turkiska melodiken lika naturlig som, säg, blues- eller mollskalorna. Tonerna faller ”rätt” enligt min instinkt och emotionella logik. Därför är det knappast konstigt att ”Music from Turkey” mestadels placerar sig rätt hos mig.

Skivan ingår som den senaste volymen i Caprices återutgivningar av en äldre serie plattor från först och främst sjuttio- och åttiotalet. Tidigare har vi fått fina nysläpp av ”Musik från/Music from”-delar tillägnade Rumänien, Bulgarien och Grekland. Särskilt den sistnämnda, med Domna Samiou som huvudartist, var lysande.

Första halvan av ”Music from Turkey” utgörs av den ursprungliga skivan ”Musik från Turkiet” utgiven 1973 och inspelad av musiketnologen Deben Battacharya som ligger bakom musikinsamlandet till ett flertal av Caprices folkmusikutgåvor. Mycket av den inledande hälften har mycket riktigt en fältinspelningsprägel och syftar till att visa bredden i den turkiska musiken, här företrädelsevis instrumental, framförd på traditionella turkiska stråk-, blås- och stränginstrument, flöjter och trummor. Rytmerna hetsar, lugnar, förför och rister i taktarter som för ovana öron kanske låter skjutna framåt eller bakåt från vad många västerländskt drillade öron förmodligen skulle uppfatta som tyngdpunkten. Musiken är oftast framförd av en enda person, inte sällan med gott om utrymme för improvisation.

Men det är skivans andra hälft som på allvar griper tag. De tolv sista låtarna spelades in tio år senare, 1983, och framförs av den Sverige-boende Sameyda-ensemblen där bland andra den mästerlige blåsaren Zita Aytekin och sångerskan Sevinç Uygur ingick. (Uygur hördes ibland också med det Balkan-inspirerade bandet Orientexpressen som begick skivdebut 1979.) Som sextett erbjöd de ett mer sammansatt sound. Med fler instrument och Uygurs röst i centrum får musiken det hypnotiska driv som kännetecknar den bästa turkiska musiken. Saz, tar, darbhouka och andra traditionalla instrument väver rytmer som emellanåt låter som att de står i rakt nedåtstigande led från renässansen. Musiken kan vara mjuk och romantiskt längtande, hårdför och karg, ibland genomsyrad av en rent erotisk sensibilitet. Passionen får musiken att svänga ourskuldat.

CD-omslaget kommer i form av en liten inbunden bok. Det tjocka häftet berättar om instrumenten, förklarar religionens inflytande på musiken och ger en liten historielektion om sångernas plats i traditionen. Man kan läsa det om man vill för en djupare insikt i musikens tillblivelse. Men man kan också lyssna på skivan utan förförståelse. Musiken, framför allt Sameydas, är så stark att den med lätthet tar plats i lyssnaren alldeles oavsett.

VARIOUS ‘MUSIC FROM TURKEY FEATURING THE SAMEYDA ENSEMBLE CD (CAPRICE) 3/5

23RD APRIL 2019 UKVIBE

he Swedish label, Caprice Records are releasing ‘Music From Turkey’ as part of their ‘Music From’ series. As the title suggests, this album is a compendium of different Turkish musical styles, traditional and popular, classical and folk. It is actually two previous releases merged together .The first eleven tracks were released in 1973 on an album unsurprisingly called ‘Turkisk Musik’. It was recorded and compiled by record producer and ethnomusicologist, Deben Bhattacharya. The remaining twelve tracks are from the mid eighties by a group of Sweden based Turkish musicians called the Semeyda Ensemble. Accompanying the music, there is a 100 page document with essays on Turkish music and details of the recordings.

The ‘Turkisk Musik’ section is a typical world music sampler. We get a dizzying dash through folky tunes, some improvisational works on typical instruments such as the cura and the bağlama, music for dances like the Zeybek and then regional varieties from places such as Antep, Karadeniz and Erzurum. There’s a track of Dervish songs and also even military marching music. It is very ambitious to try to cover an entire nation’s musical traditions in just eleven tracks and the variety is bewildering. However, it is interesting as an educational tool and enhanced by having the booklet to browse while listening. This section is probably fascinating for ethnologists and anthropologists and there are some lovely, interesting tunes on here but it’s just not very coherent as an album of music.

The Semeyda tracks concentrate solely on modern versions of folk music so it provides a more lucid listening experience than the earlier tracks. Semeyda was a six piece group of multi-instrumentalists founded by singer, Sevinc Uygur. The instrumentation is traditional as is the performance. The only departure from the standards is the instrumental ‘Improvisation on Turkish and Bulgarian Bagpipes’. Uygur’s voice is pleasantly light and clear but a little nasal and slightly lacking in authority. Overall it’s an enjoyable set and rather conventional compared to some versions of these songs by other artists. It is a solid introduction to a form of music which is still relevant to modern Turkey. The standout tracks are ‘Değirmenci’, ‘Ayna Ayna Ellere’ and ‘Mani’.

‘Music From Turkey’ is a bit of a mixed bag. If it was just a re-release of ‘Turkisk Musik’, it would be useful in gaining knowledge of some of Turkey’s rich musical heritage, but for most listeners, I suspect it would sit unused on the shelf after barely a couple of listens. The combination of contrasting musical styles is jarring. Fortunately, the addition of the Sameyda tracks make this a music album rather than a museum exhibit and something to return to for pleasure after learning all you want from it.

Kevin Ward